Till skillnad mot D.A.D. så fick jag visst för mig att klippa mitt hår (vilket de till sist också gjorde. Sin rockiga edgång till trots)
Det blev, också till skillnad från D.A.D., mer rock’n'roll än innan.
Nu skall jag bli snygg, fifän.
De nya kläderna kom också igår, ungefär samtidigt som jag kom hem efter magnifika måndagsmyset i Olofstorp.
De är perfekta. Inga lösa trådar, inga dåliga sömmar och de passade perfekt. Så nu är stilen fixad för i år. Till en helt osannolikt liten inverkan på min ekonomi.
Jag som gått i ett par år och kännt stark ovilja att skaffa någonting materiellt alls.
Inte ville jag gå till frissan heller, för jag hatar att bli pillad på. Så jag har klippt mig själv i alla år sedan jag flyttade hemifrån.
Jag avskyr att gå i affärer. Får ångest av alla fula kläder som man inte vill ha medan de man faktiskt skulle vilja ha kostar mycket mer än man tycker de är värda. Blir aggressiv av prova i provrum som man måste stå i kö för att komma åt (men behöver lyckligtvis sällan göra det eftersom jag skaffat mig en ganska god uppfattning om min figur).
Det finns dock lösningar till allt.
Av en slump har jag lyckats hitta både ett sätt att bli snygg i håret och ett att skaffa kläder, båda utan ångestframkallande element.
Billigt och effektivt och utan att behöva trängas med mongon samt att man slipper se ut som resten av stans tjejer.
Jag är inte som de, och det kan gott synas.
Apropå det. Göteborg måste vara den mest konforma orten i världen. Visst vi har mainstreem. De ser alltid ut som varandra och de är väldigt många. Men även de som kallar sig för alternativ, ser exakt likadana ut som varandra. De kanske är något färre, men de ser likadana ut. Vad handlar det där om, egentligen?
