Sedan några veckor tillbaka var det bestämt att Shahin och jag skulle röka vattenpipa.
Såg fram emot en lugn och skön fredagskväll med en lugn och skön polare.
Så här blev det.
Manne och jag ordnade med visum-ansökan till Indien på eftermiddagen. Det blev lite kepsar på Manne, så som vanligt blev allt mycket senare än jag räknat med, men huvudsaken är ju att det blir av. Det blev det.
Vi fixade med papprena, fick dem postade och avgiften betald. Så nu är vi på väg, men jag finns inte…
Mitt pass är nu på väg till indiska ambassaden och min legitimation ligger i den försvunna handväskan.
Resnerverna börjar redan infinna sig. Så jag beter mig som när man är riktigt förälskad. Kan inte tänka klart, och när man väl tänker så tänker man inte på något annat än Indien. Jag är klantig och klumpig.
Så till den grad att vi höll på att elda upp Shahins soffa, bord, matta och golv samt min högra skinka.
Trötthet kan ha varit en starkt bidragande faktor till det smärre kaos som uppstod.
Men, som sagt. Min polare är lugn och skön.
- Det är inte hela världen. Jag hade ändå tänkt och byta den soffan. sa han med sin mjuka skånska medan vi fnissande beskådade förödelsen.
Men som jag skämdes. För det var jag som vält vattenpipan när jag böjde mig mot golvet för att plocka upp en del av en penna som Shahin just mekat sönder, och jag fick bokstavligen eld i baken.
Temat för kvällen hade varit att tappa saker. Nålen till folien, delen av pennan och sedan shishan, allt inom loppet av ca 20 minuter.
Vi försökte röka lite till men det blev inte så mycket med det, så på bordet stod snart en flaska ”rättvise-vin”, därpå två huttar absint för att stärka oss innan vi gick ut i regnet och blåsten för att åka till stans sunkhak, Kellys, där Shahins klass hade tenta-efterfest.
Sicken skön klass! En tjej bjöd på Vouge-cigaretter, en annan blev helt lýcklig av att jag klappade henne på baken. En kille var bara helt härligt glad och rolig på ett belevat bladigt sätt. Det var riktigt kul. Men det var inte bara Shahins klasskompisar som var där. Gamla kursare från statsvetenskapen dök upp som svampar ur jorden och på något vänster hamnade jag på efterfest hos ytterligare en av dem. Men vid det laget var man inte helt hundra längre. Trots det fick jag till mycket givande konversationer med fantastiskt intressanta, intresserade och upplysta personer. För att inte tala om snälla.
Vaknade med en skärande huvudvärk, men efter en ganska mysig frukost lyckades jag ta mig hem utan att ha förlorat någonting, varken heder eller persedlar.
Nu väntar ett tufft pluggpass. Två dagars neglekt ska tas igen. Ska bara ha lite kaffe och en cigg först.
Positivt är dock att jag är motiverad, för det gör mig nästan lycklig att märka att jag faktiskt kan läsa och förstå vad jag läser. Äntligen börjar jag kunna arabiska. Hoppas inte tentan handlar för mycket om ordformer utan mer om kontext och innebörd. För jag kommer inte att lista ut det där med -tin, -tan. -tun… Men jag kan prata och läsa. För första gången bygga egna meningar.
Nu loggade en av mina änglar in på msn. Ska prata lite arabiska med honom.
Vi hörs.
