Arkiv förjuni, 2007

Horunge

Jag vaknar bredvid en schäfer. som heter Bink. Sedan går jag upp och halsar en proteindrink. Varje morgon, en hel hink.
Därefter heilar jag min gud Adolf Hitler. De där med pigment är ena jävla kritter.
Mina lår är stela av fett och anabolamuskler. Så vad om jag har svårt att gå.
Streching är för bögar ändå.
Jag har damp och dyslexi, men med 40 timmars träning har jag mycket examen. Sådeså.
Jag har aldrig haft en tjej och blev flintis när jag var 22. Men Jag gömmer min ångest i en uniform som är blå.
Jag är uppfödd på fläsk och potatis, så jag ser ut som en gris.
Men jag är svensk så jag jag har stor makt på alla sätt och vis.
Vältrar mig sen upp på vagnen och drar till västtrafik, till dom som jag är lik.
Tillsammans drar vi iväg, beväpnade med okunskap och snutlogik.
Så tajta att vi ofta delar säng. Mina enda polare Mitt gäng.
Så trålar vi stan efter nån att hoppa på.
Vi är alltid minst tio mot två.
Jag äger stan när jag får betalt för att spöa ungar.
Jag och mitt gäng med blåklädda kungar.
Så går en dag, en vecka, ett år. Mina mitt liv är perfekt.
Min mamma är en hora, min pappa är en fjant. Därför blev jag spårvagnskontrollant.

I fröken FN:s klassrum


I Fröken FN:s klassrum

är usa är den tjocke,
lite lurige mobbaren. som ingen egentligen gillar men alla är rädda för. Han har
en hemlig hållhake på fröken också.

 EU är den självgode
snygge som alltid är påläst och som alla vill vara med för han har pengar.

Indien är den
ambitiöse plugghästen som vinner i längden.

Afrika är den utfrysta
flickan som egentligen är både vacker och begåvad men är för instabil för att
göra något av det.

Kina är den store
starke som inte

säger så mycket men
ljuger för att dölja att han har svåra problem

hemma. Han är kompis
med Australien och i smyg hatar han usa och stör sig

på Mellanöstern.

Mellanöstern är
såklart den mobbade som alla säger

är ful, men han verkar
gå hem hos tjejer.

Forna sovjet är
hårdrockardrägget som sitter längst bak i

klassrummet, trummar
på bänken och skrattar högt för sig själv. Fast

han är ganska smart är
han sällan i skolan och ingen känner

honom riktigt.
Egentligen är det ingen som vet hur han ser ut heller,

för han har alltid
haft hår framför ansiktet.

Australien är
sportkillen, som inte är särskilt klyftig, men ser rätt

bra ut, och som
skrattar inställsamt åt allt som EU och USA säger. Han följer dem för
enkelhetens skull. ”Hellre i dåligt sällskap än ensam”, tycks vara hans devis.

Sydamerika är hon som
blommar sent. Just nu verkar det som att det är

nå’t på gång mellan
henne och Mellanöstern.

Fröken FN har kommit
på dem med att smussla lappar till varandra och är just i färd med att ringa
mellanösterns föräldrar (de f.d. kollonisatörerna som även är EU:s föräldrar,
men att de är syskon talar man gärna tyst om, eftersom det då skulle komma fram
att USA och mellanöstern är kusiner.)

Stackars fröken FN.
Hon har mycket att stå i. Det är en duktig, men stökig klass hon har och som det
brukar så försiggår slagsmålen på skolgården och inte i klassrummet. Men där tar
rastvakt Nato över.

Nato är USA:s bror som
är med tidvis framgång stöter på fröken FN. Eftersom FN har så dålig med pengar
har hon övervägt att gå med på Nato:s uppvaktning, men det skulle gå emot hennes
principer. USA vet om det där och utpressar henne att gå ärenden åt honom, mot
att han ger henne pengar. Så vem styr vem? Om USA styr FN, är det fröken FN som
bestämmer i klassen, eller är det USA?

Hammarkullekarnevalen, fest och förbrödring

Hammarkullekarnevalen firades i helgen för 33:dje året i rad med färgsprakande karnevalståg med uruguayanska candombe, och brasiliansk samba och flammande folkdans såväl chilens som kurdisk. På området fanns tivoli, marknad och mat från hela världen.

När man kommer till Hammarkullens hållplats kan man tro att man befinner sig på en tunnelbanestation. Det är kallt och lite läskigt. Ta den Långa brummande rulltrappan upp till dagsljuset och sen till höger, Gå över ett litet torg och du befinner dig strax vid en trappa.

  Om du kommer en dag under festivalen, stå en stund högst upp i trappan och insup scenen. Ett  myller som inte ens julskyltningen överträffar. Den som upplevt en helgdag i sydasien eller souk i mellanöstern känner nog igen sig lite

  Musik blandas med skrället från ett temporärt tivoli och tjattret från hundratals, om inte tusentals barn. Försäljare ropar i kanon ut sina fantastiska fynd medan dofter av orientalisk mat, spunnet socker och färska popcorn blandas med diesel och röken från otaliga grillar.

 

Inte bara karneval

  På festivalen finer man, förutom alla de spektakulära sevärdheterna med musikklasser, dansande kurder, stipendiater, tivoli och karnevalståg, omkring tvåhundra marknadsstånd.

  Kommersen är i full gång redan tidigt på lördagsmorgonen.  Stämningen är fantastisk mellan de konkurrerande. Man äter, dricker te och skrattar tillsammans.

En av de som sökt dryga ut årskassan på karnevalen är Mandeep Sing Saini, som tagit med sig sin kompis Jatinder för att sälja bland annat t-shirts och parfym.

   Man hittar dem ganska mitt på den lilla vägsträcka som avdelats för marknaden.  Solen skiner och deras stånd är välbesökt. Tydligen går affärerna bra

 I går regnade det, men det var varmt, så vi sålde bra. Idag skiner solen, men det blåser kallt och vi säljer ganska bra ändå. Lite bättre idag än i går. Det blir alltid bättre när det är bra väder, säger Mandeep.

 

Alla älskar stämningen

  Både Mandeep och Jatinder är överns om att en av de bästa sakerna med festivalen är att hela världen samlas på ett ställe.

– Alla är glada hela tiden, antingen det regnar eller blåser. Såger Mandeep leende.

– Det finns allt här, utom osämja. Folk träffas här för att umgås och äta. Säger Jatinder och skrattar.

Lite senare anländer ett gäng ungdomar till bordet. Det är Jimmy och hans bror Ricky, systrarna Fanaz och Shanda samt deras kompis Jelena.

Fanaz tycker att det bästa med festivalen är att man kan äta ihjäl sig.

– Det är mycket folk och härlig stämning, faller hennes syster Shanda in.

Men de tycker också att man borde göra området lite större och att det är lite dåligt med toaletter för så mycket folk.

  Jimmy tycker att ordningsvakterna borde ägna sig mer åt att hålla ordning än att gå omkring och tuppa sig.

– De står bara uppe vid trappan och raggar, säger han suckande. Folk är glada nu, men om det händer något så kommer vakterna  inte att märka något. Det är ändå Hammarkullen vi är i. Säger han

 

Viktigt för stadsdelen

Hammarkullen hör till stadsdelen  Lärjedalen, men betraktas i allmänhet som en förort till Göteborg. Det är kommunens fattigaste och mest invandrartäta område. (2004 hade Stadsdelen 7 687 invånare varav 57% födda i utlandet). De boende  här representerar länder i nord- och ostafrika latinamerika, mellanöstern och sydostasien. Det finns lika många skyltar med arabisk text som med romersk.

  En gråhårig man, som inte vill säga sitt namn, berättar att många av de som bor här lever bara här. Arbetslösheten är hög och skolutbildningen i många fall låg. Han säger att det är svårt för de äldre att ta sig någonstans utanför Hammarkullen.Även om de skulle ha råd så kan de inte tillräckligt mycket svenska för att själv ta sig fram.

  Karnevalen är viktig inte bara som inkomst för stadsdelen utan också för bilden av Hammarkullen, hammarkullebornas självbild samt som en insats för integrering.

  Under fredagskvällens karneval fick fyra unga tjejer som arbetat mot rasism, ojämlikhet och hedersrelaterat våld ta emot stipendier från Lasse Johansson, en före detta. lärare i Hammarkullen, som instiftade en fond vid sin 60-årsdag. Fonden ger stipenider till ungdomar i Hammarkullen

En av Fredagskävllens konferencièrer heter Ingemar Flurén, och är en veteran i karnevalsammanhang. Han har varit inblandad på något sätt sedan starten.

 – Den här karnevalen betyder mycket för Hammarkullens identitet och för sammanhållningen. Det är lika inspirerade varje år att jobba med evengemanget och den bredd som finns. Fredagskvällen är lite av en uppstart men på lördagen blir det hur mycket folk som helst. Karnevalen har växt lavinartat och frågan är hur stor den kan bli med nuvarande organisation., Sade han till Göteborgs Posten, samma dag.

  Hammarkullekarnevalen startades 1974 av latinamerikanska föreningar som en folkfest. Med åren har andra föreningar anslutit sig och idag är karnevalen en massiv festival med mellan 50 000 och 70 000 besökare. Men det tål att tänkas på, att under de tre dag som karnevalen pågick, säger Mandeep att den enda svensk han mötte var en fotograf från en tidning han inte känner till. Hur ska man integrera när det tillsynes inte finns intresse från urinvånarna? Vems är ansvaret att ta första steget, invandrarnas eller svenskarnas?

Hammarkullekarnevalen är en öppen inbjudan till alla att mötas och ha roligt ihop. De som kom hade verkligen roligt, och de som inte dök upp har verkligen missat något.

 

Av: Sydney Faulkener.