Kaffe & Cigaretter

Hans stora käft har tagit honom långt och han har bara börjat rulla.

Spelning på Canal Room, Broadway, NY i nästa vecka. Ny skiva ute sedan några dagar och en video som släpps om en månad. Så kan det gå, när man inte låter Jante sätta gränser

  – Det här kommer att bli något som sverige aldrig sett förut!

  Han skräder inte orden, Mofo The Maverick.

Det har han aldrig gjort. Ingen vet riktigt säkert om han ens kan.

 Det är torsdag och alldeles för kallt för att vara en av de sista dagarna av Maj.

   På Casa Del Habano sitter en ung man med pondus och rakad skalle.

  Den unge mannen är MoFo.eller Saman Sohrabi. Göteborgs tyngste rappare och Sveriges första riktigt stora Hip-hop act.

  Han sitter som uthälld i en miljö som anstår en rap-kung, med vräkiga lädersoffor och exklusiva cigarrer. Men han har inget bling-bling, förutom ett par silverstuds i vardera örsnibben.

  För MoFo är inte som alla andra, inte ens som andra rappare.

  De andra är, enligt honom, tama keffa och konflikträdda i sin musik. Men Saman är kompromisslös. Kanske snarare på reflex än med vilje, men han tänker inte låta någon annan begränsa honom.

  Redan som fjortonåring skapade han internationell kontrovers genom att i TV säga att Iran för honom är bara fyra bokstäver. Ett uttalande som gav genklang ända bort till USA, varifrån upprörda diaspora iranier, som genom djungeltelegrafen hört talas om den lille kaxige killen från Göteborg, ringde och hotade honom. Vilket ledde till att Saman en tid fick leva under beskydd

Hans stora käft har tagit honom långt och han har bara börjat rulla.

Spelning på Canal Room, Broadway, NY i nästa vecka. Ny skiva ute sedan några dagar och en video som släpps om en månad. Så kan det gå, när man inte låter Jante sätta gränser

– Jag kan inte kompromissa mig själv.

Det handlar inte om att tänja på gränser för det finns inga. Omöjlighet är bara någon annans fördom.

  Men även om Saman vill ge allt för musiken och har raderat gränsen meller snubben Saman och musikern MoFO, så kan man inte vara rå hela tiden.

  Den ursprungliga ambitionen var att mata systemet med sanningar, men om man inte når framgång i det man gör, så får man väl revidera framgång.

  Saman anser att den allmänna föreställningen av framgång är falsk.

Folk blir olyckliga för att dom inte förstår sin plats i samhället, och människor luras till att slarva bort sin sanna framgång på statusprylar.

–  Som att springa och köpa en BMW, så fort man får lite pengar. Jag skulle aldrig köpa en sån bil. Den signalerar inte framgång längre. Det är bara fattigt.

  På tal om färdmedel glider man osökt över till spårvagnar och ett initiativ som Saman aktivt och öppet stödjer,

planka.nu.

-  Jag gillar deras grej, säger han kort, och efter en sekundslång konstpaus förklarar han att han tänker på de för vilka det skulle vara katastrof att  åka fast för att de  inte har ens råd med månadskort.

– Det är fanimej förjävligt! Säger han i ett oväntat passionerat utbrott som lägger sig lika snabbt igen, och han fortsätter med att resonera om att man använder dehär ”slavvagnarna” för att åka till jobbet varje dag så man kan betala skatt till till ett samhälle som skiter i dig när det kommer till kritan, och så ska man ändå betala så mycket avgift. Dessutom blir man döv på köpet.  Folk protesterar för småsaker, men sånt här…

  Han avslutar inte meningen utan gör en svepande gest med höger hand och låter blicken följa det osynliga gruset han kastat ut i evigheten.

Paradoxernas man

MoFo har ett samhällsengageman, som visserligen är lite ovanligt det också, men mycket starkt. En av hans skivor heter ”support your local dealer”, och handlar inte som man kan tro om knark, utan om att, som man sa i miljörörelsen på 90-talet, ”tänka globalt, handla lokalt”.

  Han talar om ekonomisk interdependens, samberoende, formulerat i att inte göra de rika rikare genom att köpa snickers och coca-cola hos någon av de stora kedjorna, utan gå till din lokale handlare. På det viset hålls pengarna rullande i ett säkert socialt samband

  Saman gillar paradoxer, att leka med folks huvuden och visa att allt inte alltid är vad det ser ut som.

I bjärt kontrast till hans kamp för lokala småhandlare och fattiga samåkare så har den här samhällskritiske och kontroversielle rapparen, som lyckats med bedriften att ta sig fram på annat än charm och skönhet, blivit vad han själv kallar för råkapitalist.

  Han säger att arister lever i en bubbla, en dröm om rockmyten,  medan advokaterna sköter verkligheten.

– I min värld är jag allt. Jag är ett bolag, jag har kontroll. Det finns folk som bidrar med sin tid och kunskap där jag inte har, men allt är från mitt huvud.

  Saman har byggt en koncern, ett litet imperie kring sin egen person och därmed startat något som torde vara tämligen unikt, hittills, i svensk musikindustri.

  Här handlar det inte om sex, drugs & rock’n’roll, utan om money merchandise & music.

 Så sant. Det är redan något som Sverige aldrig sett förut.

Av: Sydney Faulkener

Hon är sötast i stan, hon har den coolaste familjen som finns, hon har jobb, vänner och kärlek. DET är lycka. Visserligen av tur, genererad, men hon är född med det som alla eftersträvar.

Jobb, pengar och kärlek 
   Enligt statistik från både psykologer och terapeuter så väl som spådamer och horoskopmakare så är dessa tre vad soml ivet tycks kretsa kring och som man mest oroar sig om.
  Min kompis har många tjejers drömjobb och hon har nyligen flyttat ihop med en kille som med få undantag, alla tjejer i hennes ålder drömmer om. Men hon säger att jobb, pengar och kärlek inte behöver betyda lycka.
  Men, vilka faktorer ger produkten lycka? Det beror väl på hur man definierar lycka. Om man ser lycka som ett euforiskt tillstånd, eller som ett gradmått på nöjd
  
     
Finns man om ingen ser en?
  Som ni vet är mitt eget liv snarast att likna vid Bridget Jones. Fast utan fläsk och snygga chefer.  Jag är ändå ganska nöjd, så länge jag utvecklas och når mina mål.
  Men ibland undrar jag om jag alls finns, för det finns inget som visar att jag gör det. ”Jag tänker, alltså är jag”, men det finns liksom inga spår i verkligeheten av att jag är här. – Jag har ingen familj och ingen kärlek. Vännerna är bara luftskott, för jag har inga rötter. Men så länge det finns liv så finns det hopp. Livet går, och man har bara att följa med. Och det kan bara gå åt ett enda håll. Framåt, längs tiden.
  Att grubbla på hur saker kunde ha varit, eller hur man hade viljat att de skulle vara, leder till inget annat än att man slutar växa som människa och istället blir frustrerad. Frustration föder bitterhet, bitterhet föder förakt och förakt föder hat. Så vill man ju inte ha det. så det är bara att le och följa med dit livet tar en.

  Syd säger: Nu, är ju ett flyktigt begrepp, men också det enda vi kan vara säkra på att vi verkligen har. ”Förut”, kan vi inte göra något åt, ”senare”, vet vi inget om. Nu, är snart ”då”, och är därmed borta för alltid, men om en liten stund är ”senare” ”nu”, och så kan vi påverka framtiden och gör det med varje tanke vi tänker, Det är NU det avgörs. Inte nyss eller senare, utan nu.
 

 
| View Show | Create Your Own

Som ett barn längtar jag till fredag.
Min bror och jag ska ha så roligt då!

I lördags insåg jag att min vän är en hjälte.

Vi var på fest på Fotohögskolan. Halvvuxna människor
i cirkuskläder drällde i källargångar och på gårdsplanen. Det var ljum stämning och ingenting särskilt hände. i det ögonblick som jag insåg att min vän är en hjälte, hände inte heller något särskilt.

Brandlarmet gick, men ingen verkade alarmerad.
Folk fortsatte att drälla och jag började associera. Jag tittade på min vän och väntade på hans reaktion. Hans till oigenkännlighet sönderbrännda ansikte visade ingenting, jag såg en sekund in i hans enda öga, och min blick leddes till hans högra hand, som ser ut som en tumvante, när han viftade med den och han högt sa:

- Larmet gick äntligen. Kom! Vi går ut.

Det var trångt i gången och vi knuffades lite mot strömmen för att komma till dörren och ut på gårdsplanen. Vår lilla trio ställde sig ganska långt från dörren och blev stående tyst.

Jag tittade igen på min vän. Han såg på mig, och jag överväldigades av sympati. Jag vet inte vad jag tänkte. Inget konkret, men jag tror att vi tänkte på samma sak.

- Han vet hur det känns, hördes som en röst i mitt hår och jag kunde inte hejda mig från att gå fram och luta mig mot honom. Han kramade mig med sin halva vänsterarm och lade sitt huvud på min axel. Min sympati spetsades med en förnimmelse av att vara tacksam över att han är min vän.

Han,som lever mot alla oddds.

Fakta: Natten mellan den 30 och 31 Oktober 1998 var min vän exakt en månad från sin 18-års dag. Han befann sig då i en liknande lokal som den vi besökte i lördags, med ungefär lika många betalande gäster och klockan var ungefär lika mycket, när brandlarmet gick på Backaplan, på Hisingen i Göteborg. Den gången brann det, och av vad som i efterhand framkommit så reagerade ingen då heller, förrän rök och lågor redan tagit över lokalen. Panik utbröt och 68 av de tonåringar som inte befann sig närmast utgången klämdes, kvävdes eller bränndes till döds. De allra flesta i dörröppningar där det bildats proppar av döende ungdomar. Min vän antogs vara död när han påträffades av rökdykare som var på väg att lämna lokalen för att det var för varmt. Man räknar med att det rådde en genomsnittstemperatur på 600 celsius grader. Som gämförelse kan sägas att glöden på en cigarrett är 300 grader. Flytande lava är ca 1000 grader och 800 grader är den värme som utvecklades vid atombombssprängningarna över Hiroshima och Nagasaki.

Pappa är en hjälte. Alla som har en pappa vet vad en hjälte
är.

Tänk hur det kändes första gången du insåg att det finns någon som är större än pappa. – visst rubbades din världsbild?

Tänk på första gången du utmanade din pappa, och vann. – Visst dog du lite inombords? 

Tänk på första gången du fick din pappa att slå ner blicken. – Den dagen grät jag. För jag visste att han inte kommer att rädda mig mer.

  Min pappa är en äkta gammaldags hjälte som krigar för det
som är hans, som räddar barn från att drunkna och gamla från stora stygga staten.
Han kan tämja vad levande som helst. Allt från korsspindlar till kentaurer.  En gång
sköt han två älgar med ett skott.

Min pappar är stor, stark och vacker. Han har svart lockigt hår och stora bruna ögon. Han är lång och bredaxlad och kan få vem som helst att älska honom.

Min pappa kan lyfta 300 kilo häst ur en grop med lera som når
pappa till magen.

Min pappa kan plöja hundra tunnlad på en dag.

Min pappa kan få en blomma att växa ur hans hand.

Min pappa kan teckna en fisk som ser ut som den ska simma
av pappret.

Min pappa kan sjunga så vackert att änglar tystnar och
lyssnar.

Min pappa bestämmer i byn.

Min pappa har ett stort hus, en vacker fru och mycket pengar.

Min pappa är kärlek.

Min pappa är älskad, men han är bitter.  Bitterhet föder
hat, och hat föder vrede.

  Ibland undrar jag om han är arg på mig för att jag
slutade vara liten. Eller är han ledsen för att han tror att han inte är min hjälte
längre?

aar
det varre att se sin

famil do

eller att inte

veta om de lever

Följande fråga inkom nyligen till min brevlåda.

hi honey,
how the feck are you
guess who’s back…..please tell me why Indian restaurants are taking over Göteborg……….yipeeee
ee / Noel Sithage

Det självklara svaret blev: 

  Actually, maybe surprisingly, I do know the answer to that one
As you know, swedes are evil demons who’d do whatever it takes to feel superior. Well, so far as to being the most civllised and most developed country on the planet, with the best integration and no racism (hrmm) everything is in order. But we have something that they don’t, and they desperatly want. Sunlight.
In foredom, before they became members of the eruopean community, they used to go to south of europe to expolit spanish, cypriotic and greeks. And they could return saying , ”ah, those poor people. At leas I AM evoluted. and living in a civilised country.” And in remenicence to their rapings and luting they opened up restaurants with food inspired by the meals they never dared to taste while there. Well, now these countries aren’t cheap, and the standards of living has in many areas exceeded the swedes’, who has not developed since the late 50’s. So, now they look to asia and the third world, since they for some reason seem to consider India as a thrid-world country and indians are retarded bastards according to most swedes I meet ( whom also seem to be under the conviction that indians are arabs or in recent days, persians.). But at the same time ”the culture is fascinating.”, Whatever that means I have not a clue to. In any case, the simple answer to your question is that wherever it’s à la mode to go for holliday is soon to be represented by restaurants serving dishes that are modyfied versions of those they never dared to try while on holliday in that bastard country… If you look you’ll find that there are an unproportionally large number of restaurants serving thai-food although none offering greenlandish delicasies like seal’s eyeballs or yummy blubber. 

Man slutar aldrig förvånas över människors okunskap… I nedanstående fall framstår det som mest humoristiskt. Men exakt den här sortens ignorans (ja, ignorans i svensk mening, betydande att man medvetet bortser från, alltså nonschalerar, information) som gör världen till en ganska trång plats. Det finns inte mer utrymme än vad andras hjärnor klarar av att ge. Jag bor på den mest klaustrofobiska platsen på jorden…

Publicera i DN.se 12 maj 2007 18:23

”Ibland blir det bara så fel. Brittiska klädkedjan Burton saluförde tills helt nyligen en t-shirt med den ryska dubbelörnen och vad man trodde var ett oskyldigt valspråk. Det var det inte.

Texten som snirklade sig runt det ryska statsvapnet visade sig vara ett rasistiskt budskap: ”Rensa Ryssland från alla icke-ryssar”.
Burton upptäckte fadäsen tidigare i veckan, efter att veckan innan ha köpt in 6.000 exemplar från en av sina leverantörer. De hade då fått höra att texten betydde något i stil med ”Var stolt över Ryssland”, och såg det som ”harmlös patriotism”.

En rysktalande anställd i en av företagets butiker i London slog larm om budskapet, och tröjan drogs in från alla butiker. På företagets nätbutik kunde dock tidningen Guardian köpa tröjan så sent som på fredagen, uppger man i sin nätupplaga. ”

Av: Daniel Wiklund

Hur många minuter skulle det tagit att leta upp den informationen?

Här blev det också fel…

• Brittiska sportskotillverkaren Reebok kallade en av 1996 års dammodeller ”Incubus” – vilket de sedan upptäckte är namnet på en demon i medeltida folktro som våldtar kvinnor när de sover.• Bacardi lanserade fruktdrycken Pavian i Tyskland. Tråkigt nog för dem betyder ”Pavian” på tyska ”babian”.• Fordmodellen Pinto blev ingen hit i Brasilien. Kanske för att ”Pinto” är brasiliansk slang för ”liten penis”. Den relanserades under namnet Corcel – ”Häst”.

• Hondas modell Fitta lanserades av liknande skäl aldrig i Sverige.

• Electrolux blev varse att deras slogan för den amerikanska marknaden, ”Nothing Sucks Like Electrolux”, inte direkt fick folk att rusa ut efter svenska dammsugare.

• Flygbolaget Braniff ville berätta för mexikanerna om komforten ombord med lyxiga lädersäten, och översatte glatt sin slogan ”Fly in Leather” rakt av till ”vuela en cuero” eller ”Flyg naken”.

På förekommen anledning

Om nu någon skulle känna sig påhoppad eller
förolämpad av föregående text så vill jag härmed ta tillfället i akt att
säga:

Välkommen till
verkligheten, era jävla lipsillar!

Såg att de
sålde självdistanstejp på apoteket. Skynda er dit nu, så ni inte blir utan
igen.

Detta riktar sig då i första hand till Björn Jansson, som tar sig tolkningsföreträde och implementerar sin tolkning på mindre bemedlade. Att han inte ens nämns i texten verkar inte vara relevant i Björns hjärna. Utan endast korståget mot Syd. Viktigast är ju att bygga murar av rädsla mot det som är konstigt och skrämmande. En liten och rädd ”man” vars enda styrka ligger i att skapa skräck kring en liten liten tjej. Jajjamen. Bra jobbat.

Du borde bli pingstpastor, Björn!

Och till dig Ann: AKTA dig för att tänka själv. De där tankarna du har kanske är röster som du hör. Om inte de går i linje med vad pastor Björn predikat, så är det säkert djävulen som viskar i ditt öra. Och förresten, frihet är att slippa tänka själv, eller hur?

Är det någon annan som kan läsa in ”en känga” mot Ann i texten ”Du skall nog inte vara här”, så vänligen hör av er.

Övriga berörda har kontaktats för kommentar och svarar:

- Big deal! Ha det nu så bra i solen.